Födelsedag och frågor och svar om "Där drömmar blir till"

Det här blir ett ruskigt långt inlägg, för den senaste veckan har jag skrivit hemtenta och inte haft tid till något roligt. Den lämnades dock in i söndags, vilket var en väldig tur eftersom det var min födelsedag igår! Nu är jag alltså tjugoett år och det känns väldigt bra.

Innan jag försvann in hemtentans värld minns jag att jag lovade att jag skulle publicera ett inlägg med lite frågor och svar om Där drömmar blir till. Och eftersom jag har tid till det nu, så kommer det här:


SPOILERVARNING för er som inte har läst Där drömmar blir till!!!

För någon vecka sedan fick jag den här kommentaren på ett av mina tidigare inlägg om uppföljaren till Där drömmar blir till:
Hej!
Nu har jag läst din bok. Men jag har tusen frågor... Varför finns det en väktaren av guldhjärtat överhuvudtaget? Vem stängde in all världens magi i hjärtat och bestämde att det skulle vaktas av någon? Uppenbarligen har ju tidigare regenter klarat sig ganska bra utan hjärtat? Eller har någon av dem regerat med hjärtat?
Och varför är Olivia så "slö" att hon inte tar reda på vad hjärtat är för något? Det känns som att hon inte begriper någonting på 400 sidor och så plötsligt begriper hon allting utan att något särskilt har hänt? Och varför kastar hon inte hjärtat till Johnny första gången som Simon Tara ser ut att kunna besegra honom? Och varför står Simon Tara och skrattar under hela den långa tid som Johnny och Gaspar tar avsked av varandra? Han borde väl försöka döda Johnny på en gång? Först när det är försent sträcker han sig efter sina värjor.
Och varför får Olivia tillbaka hjärtat på slutet? (Sista frågan är väl kanske obesvarad för att det ska kunna bli en del 2, det förstår jag. Men jag tycker att hon själv borde ställa sig frågan när hon får tillbaka hjärtat.)

Du har skapat en spännande värld och du har säkert allt klart för dig själv, men som läsare saknar jag ganska många av de svar man vill ha på alla frågor man får när man läser.
Men vi behöver unga kvinnliga fantasyförfattare! Så lycka till med bok 2! :)
/Marie
Det är första gången någon kommer med några ordentliga frågor om boken, vilket gjorde mig väldigt glad. Därför tänkte jag ägna det här inlägget åt att försöka besvara Maries frågor. Fast än en gång, om ni inte har läst Där drömmar blir till, så bör ni INTE fortsätta läsa.

Varför finns det en väktaren av guldhjärtat överhuvudtaget? Vem stängde in all världens magi i hjärtat och bestämde att det skulle vaktas av någon?
Redan i bokens första kapitel redogör Gaspar för det han har lyckats ta reda på om guldhjärtat och dess Väktare under sin, Jonathans och Simon Taras resor runt om i Enderra:
Hjärtat av guld är ett magiskt smycke som bär på all världens magi. Det var de tolv gudinnorna som i tidernas begynnelse insåg att magin var alldeles för farlig för andra varelser - däribland människor - och därför bestämde sig för att stänga in den i ett hjärta av guld, särskilt tillverkat för sitt ändamål och med förmågan att ge regenten av Enderra sin makt, liksom det på samma sätt bär på kraften att upphäva den. Hjärtat av guld vaktas av en Väktare som det själv har valt ut, vars uppdrag är att skydda hjärtat från alla de som vill äga det. Väktaren i sin tur beskyddas av en beskyddare som ska hjälpa Väktaren i hennes eller hans arbete. Väktaren får inte lov att använda hjärtats krafter om det inte är absolut nödvändigt och endast Väktaren kan överlämna hjärtat av gulds krafter till den person hon eller han anser värdig. Ingen kan ta hjärtats kraft med våld. Kraften måste ha överlämnats av Väktarens egen fria vilja. Endast då kan hjärtat ge sin ägare all världens makt, både ond och god.
I det här fullspäckade citatet ryms guldhjärtats historia. Det var de tolv gudinnorna som stängde in all världens magi i hjärtat och bestämde att det skulle vaktas av någon, eftersom de ansåg att magin var alldeles för farlig för de varelser som befolkade deras värld. Jag liknar det lite vid den kristna mytologin. I tidernas begynnelse fick människorna (Adam och Eva) leva i Edens Lustgård där de hade allt de kunde önska sig. Fast så blev de lurade att äta av kunskapens frukt och insåg plötsligt hur mycket mer världen kunde ge. Dock upptäckte de även sina dåliga sidor. Sin maktlystenhet, sina begär. Oavsett hur gärna vi än vill är det få människor som klarar av att ha tillgång till så mycket makt att vi kan göra precis som vi själva vill. Alltför lätt skulle vi kunna missbruka den för vår egen personliga vinning och det är inte så det är meningen att den ska brukas. Detta insåg gudinnorna och bestämde sig därför för att aldrig låta detta hända i deras värld. De stängde in all magi i ett hjärta av guld och satte en väktare att vakta det. Väktaren skulle hjärtat själv kunna välja ut och det skulle vara en människa stark nog att stå emot de frestelser som all världens magi kan utgöra. Att hjärtat fick vara kvar i världen och inte "drogs tillbaka" till det rike där gudinnorna lever, är för att det som en gång har skapats inte kan tas tillbaka.

Uppenbarligen har ju tidigare regenter klarat sig ganska bra utan hjärtat? Eller har någon av dem regerat med hjärtat?
Genom historien finns det många kungligheter som själva har ansett - och som även har blivit betraktade som - att de är utvalda av Gud själv. En kung i Frankrike under 1600-talet, Louis XIV, kallade sig exempelvis för Solkungen, eftersom han ansåg att hela hans rike kretsade runt honom, precis som alla planeterna runt solen. Även kejsaren av Japan sågs som gudinnan Amaterasus son. Han var gudarnas ställföreträdare på jorden och var därför den ende som kunde styra riket.

Ingen enderransk regent har regerat med hjärtat, men legenden gick att eftersom ingen Väktare kom för att stoppa dem, var det för att guldhjärtat hade godkänt dem som härskare. Och att vara godkänd av hjärtat är som att vara godkänd av gudinnorna, vilket innebär att ingen kan stoppa en.

Varför är Olivia så "slö" att hon inte tar reda på vad hjärtat är för något? Det känns som att hon inte begriper någonting på 400 sidor och så plötsligt begriper hon allting utan att något särskilt har hänt?
Som jag ser det så vill Olivia väldigt gärna veta vad hjärtat är för något. Hon har alltid känt dess kraft och undrat över det, men sedan Maries död vet hon inte vem hon ska fråga. Hon har fått klart för sig att ingen i hennes släkt känner till någonting om hjärtat, och det är inte förrän hon, Ana och Tania går till Benjamin för att be om hjälp med att rädda Johnny som hon verkligen inser hur stor roll Benjamin har spelat i hennes gammelmormors liv. Det är första gången hon har en chans att fråga, men då har ingen riktigt tid till det. För Olivia är det viktigare att finna ett sätt att rädda Johnnys liv, och hon gör uppoffringen att vänta med frågorna om sig själv, sin identitet och guldhjärtat till senare. Allt hon förstår är att hon bär på något mäktigt och stort, och personligen känner jag att det kan vara svårt att hantera en sådan känsla. Därför fokuserar hon på allting annat för att slippa fundera över sig själv.

Att Olivia sedan plötsligt begriper är för att människor omkring henne börjar påtala hur viktig hon och guldhjärtat är. Bland annat säger Benjamin att Gaspar och Johnny kom till Marie den natten hon dog för att be om guldhjärtat och att det var därför som Simon Tara dödade henne. Sedan pratar Simon Tara om att det innehåller all världens magi, och slutligen är det Johnny som berättar att hon kan avgöra allt.

Sånt tar nog lite tid att smälta, eller vad tror ni?

Varför kastar hon [Olivia] inte hjärtat till Johnny första gången som Simon Tara ser ut att kunna besegra honom?
Första gången? På avrättningen? På bröllopet? Jag är inte riktigt säker på när du menar, men mitt enkla svar är att hon troligtvis inte ens tänkte på det. Hon var alldeles för upptagen med att vara livrädd och frukta för sitt och sina vänners liv. Då händer det att man blir ovanligt osmart.

Varför står Simon Tara och skrattar under hela den långa tid som Johnny och Gaspar tar avsked av varandra? Han borde väl försöka döda Johnny på en gång?
Ja, ganska dumt av honom, eller hur? Som jag ser det var Simon Tara helt säker på att han skulle vinna, och för att förklara det, måste jag förklara lite av hur förbannelsen som binder Johnny och Gaspar vid varandra fungerar:

Okej, så här är det. En av dem måste dö ung. Så är det bara. Förbannelsen förbjuder dem båda två att bli vuxna. Bara en av dem kan bli det och den som än blir kvar kommer att vara odödlig fram tills sin tjugoettårsdag.

Om Gaspar hade överlevt sin tjugoettårsdag hade Johnny dött. Inte pang boom, men han hade blivit svag och förlorat alla sina förmågor och krafter. Till skillnad från att bli odödlig skulle han alltså ha blivit så svag och sårbar att han omöjligt hade kunnat överleva fram till sin egen tjugoettårsdag.

Detta vet Simon Tara om, eftersom han en gång var Gaspars tjänare och bäste vän. Därför höll han Gaspar vid liv, eftersom om Gaspar fick leva skulle det bli lätt för honom att sedan döda dem båda.

Fast när Olivia lyckades fly blev Simon Tara livrädd för att Johnny skulle lyckas hitta ett sätt att bryta förbannelsen med hennes hjälp. Därför anordnade han bröllopet, som en fälla för att locka fram Johnny så att han kunde döda honom innan förbannelsen blev bruten. Det alternativa syftet med festen var även att knäcka Gaspar så pass att han inte orkade kämpa emot Ondskan i sin kropp längre och på så sätt låta hans förvandling till ett monster börja. Då skulle han fortfarande vara vid liv (och därmed indirekt orsaka Johnnys död, fast mer i det långa loppet), men han skulle inte längre vara sig själv och därmed inget hot mot Simon Tara.

När Gaspar då börjar förvandlas och Johnny vill hjälpa honom, skrattar Simon Tara. Han skrattar för att han är bombsäker på att Johnny inte kommer att kunna rädda Gaspar. Det finns inget botemedel och hur ska en lillebror kunna döda sin älskade storebror? Han skrattar helt enkelt för att han inte räknade med Gaspars uppoffring och Johnnys mod. För att han trodde att Gaspar skulle bli ett monster och Johnny tillräckligt svag för att äntligen besegras. Men skrattar bäst som skrattar sist. Eller?

Varför får Olivia tillbaka hjärtat på slutet?
Ja, det är faktiskt en hemlis!
 

Kommentarer

  1. Bra svar! Du har verkligen tänkt igenom allt (även det som inte skrivs ut i boken).

    SvaraRadera
  2. Grattis i efterskott! Vi lägger upp en länk till det här på FB, jätteintressant!
    /Melina på Opal

    SvaraRadera
  3. Tack Anna! Ja, jag har gjort mitt bästa. ;)

    Och tack Melina! Hälsa resten av Opal! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg